Varma dagar, heta nätter, hemliga möten

Hon hade väntat på honom vid den gamla eken. En rysning färdades genom hennes kropp när han närmade sig. Hon bar en lavendelfärgad klänning med korta ärmar. Hon tittade ner i marken, men hon kände tydligt hans blick över hennes kropp. Hon var så otroligt nervös. Han tog ett steg närmare. Nu var deras läppar endast några centimeter från varandra. Hon kunde känna hans andetag. Hon flämtade till, såg honom i ögonen och utan att kunna hindra det, avslöjade hennes blick allt som fanns gömt djupt inom henne. Hennes hemlighet var upplyst av en gigantisk strålkastare. Hon var säker på att hennes uppenbara begär inte hade undgått hans granskande blick. Om han ändå visste vad hon fantiserade om under de ensamma, sömnlösa nätterna. Hur hon längtade efter hans beröring. Hon såg bort mot horisonten. Den varma sommarbrisen smekte hennes kropp. Hans hand letade sig uppför hennes lår. Hon fick inte fram ett ljud. Vad skulle hon säga? Hon ville inte säga något som kunde resultera i att hans händer lämnade hennes kropp. Inte än. Hon blundade när hans fingrar nådde målet. Hon var helt i hans våld. Paralyserad. Hon undrade om det var så här det kändes i himlen. Känslan var obeskrivbar. Kanske var hon redan i himlen. Det spelade ingen roll. Allt hon visste var att hon ville ge honom lika mycket som han gav henne. Att han fick uppleva samma känsla som nu övertog hela hennes väsen. Hon var så nära. Han log när han släppte henne. Hon såg undrande på honom, varför slutade han? Han mumlade något om att gå hela vägen, att hon var tvungen att bjuda på sig själv om hon ville ha mer. Känslan av hans erfarna beröring hade satt spår i hennes innersta, och hon var villig att göra nästan vad som helst för att få uppleva den igen. Hon kunde se otålighetens vågor komma in över hans tidigare lugna yta. Hon såg på honom med bedjande ögon. Hon behövde inte säga något, hennes blick sa allt. Han log igen. Han förde henne intill den gamla eken. Hon kände den sträva stammen mot ryggen. Hon visste att det inte skulle räcka med hennes händer runt hans uppenbara längtan. Han ville erövra henne. Träda in i hennes borg av kvinnlighet. Hans händer var där igen. Hon bet sig i läppen. Tänk om någon fick syn på dem.

Hon visste att hon inte skulle kunna kontrollera sig om han fortsatte. Hon skulle ignorera sin inre röst och hämningslöst bli ett med honom. Han var allt som hon hade drömt om. Hon ville känna hans läppar mot sina. Hon ville ta initiativet och kyssa honom. Allt gick så fort, hon ville be honom att sakta ned, spara ögonblicket. Hon ville, men det gjorde hon inte. Hans åtrå växte sig större, och hennes klänning var bara i vägen. Den låg nu på marken under henne. Hon kunde inte tänka klart. Hon ville fly, men kroppen lyssnade inte. Hon kunde inte röra sig. Hon ville inte röra sig. Han föll ner på knä framför henne. Hon tittade upp genom den täta trädkronan. Små strimmor av blå himmel avtecknades bakom allt det gröna. Hon föll ner bredvid honom. Under henne väntade den lavendelfärgade klänningen. Den gamla eken sträckte stolt ut sina väldiga grenar och lät en värld av skugga härska under dem. Den kalla marken kändes onaturligt kylig under hennes nakna kropp. Hon fick tag på sin klänning och lyckades föra in den under sig. Den mjuka bomullen skyddade henne, tog hand om henne. Han såg på henne. Hans blick vandrade över hennes allt. Han försökte trevande att knäppa upp sin skjorta, få av sig de mörkblå jeansen. Hon såg på honom, såg på hans kropp. Hon hade aldrig sett så här mycket av honom. Hon hade i drömmarnas land låtit sina läppar utforska hans nacke, hans bröst, hans mage, hans stolta monument. Men det här var annorlunda. Hon upplevde honom som aldrig förr. Hans lukt, hans smak, ängen av midsommarblomster som i sin tysthet följde deras passionerade föreställning.

Hon såg att han var fylld av längtan. Och hade hans fingrar varit på rätt ställe, hade hennes längtan varit lika tydlig som hans. Hans blick lämnade hennes och följde vägen ner över brösten, magen, de vita trosorna. Hon blundade. Hon kände hur de drogs av och försvann. Hon öppnade ögonen och kände sig manad att ta saken i egna händer. Han såg överraskad ut när hon rörde vid hans manlighet. Hon såg på honom för att kunna avläsa hans tankar. Gjorde hon rätt? Hans andetag gjorde det lätt för henne att upptäcka hans uppskattning. De var djupa, precis som hennes hade varit när hans fingrar försiktigt retade hennes innersta begär. Hon kände sig tom. Hon visste att han var den enda som kunde fylla den tomheten. För en sekund tänkte hon på tjejerna i skolan. Vad hade de sagt om män? Hur skulle man på det bästa sättet göra det som hon gjorde nu? Hon kanske kunde fråga honom, hur det kändes, om hon skulle göra något annorlunda. Hon frågade lite försiktigt om det kändes bra. Han öppnade ögonen och såg på henne med en berusad blick. Han förde bort hennes hand och svalde hårt. Inte än.

Hon visste vad som väntade. Den kändes som om allt runtomkring visste. Den stora eken, rådjuren som betade lugnt i skogsbrynet, han. Viljan att fortsätta var starkare än viljan att vänta. Hon visste att han hade varit med många kvinnor innan. Att han ofta ger sig av i den tidiga morgonstunden när hans nattliga kamrater fortfarande drömmer om talande katter och flygande tefat. Hon tänkte på dagen efter. Skulle hon endast vara en av hans många erövringar? En anledning för hans kompisar att gratulera och klappa honom i ryggen. Han kysste hennes mage, fick henne att glömma sin osäkerhet. Hon slöt ögonen. Han hade tagit sig igenom alla hennes vägspärrar. Hon hade inget att säga till om längre, ingen återvändo. Låt det ske. Det var ett misstag. Allt som hände under den stora eken den dagen var ett misstag. Hans vänliga ord och hennes brinnande längtan efter beröring hade lett henne ner en farlig väg. Hon ville fly. Hon visste att han endast var kapabel att älska för en natt. Sluta. Hans ljudliga andetag dränkte hennes försiktiga bedjande. Sluta. Han såg på henne och log. Den obeskrivbara känslan av välbehag som hon hade känt förut var borta. Hans händer var inte mjuka längre. De var bestämda, lik hans blick. Hon bad honom att släppa henne, låta henne gå. Han log igen.

Morgonsolen smekte hennes kind, uppmanade henne att vakna. Han var borta. Smärtan spreds i hennes kropp som eld. Hon grimaserade och satte sig upp. Inget var sig likt. Den hundraåriga eken såg annorlunda ut, som om den hade bytts ut och en ny hade växt upp under natten. Hon tog på sig klänningen och försökte borsta bort jordfläckarna som täckte baksidan av nattens liggunderlag. Hon hade inte avvisat hans trånande blickar, hans beröring. Tvärt om, hon hade välkomnat hans vilja. Visat att hennes vilja var minst lika stark som hans. Ovanför henne bredde den stora sommarhimlen ut sig. Det såg ut att bli en vacker dag.


--------------------------------------------------------------------------------

100% (7/0)
 
Categories: First Time
Posted by Skogstuva
3 years ago    Views: 356
Comments (2)
Reply for:
Reply text
Please login or register to post comments.
3 years ago
Men vad roligt ! Vacker, intelligent och verbal.
Du är en spännande kvinna med både yta och djup.
Man kan ana att du inte får utrymme för dej och din person i din vardag. Jag hoppas verkligen att du fortsätter skriva och utforska dina drömmar och dej själv. - Vilken glad överraskning att hitta dej här. Min dag blev betydligt soligare. Puss på dej.
3 years ago
Du är en talang i ordets bemärkelse:)
Jag är imponerad av din språkkunnighet och berättandeteknik. Man blir betagen av hela historien.